boktips

Brooks, Geraldine 1994 Richters

Författaren är utrikeskorrespondent i Kairo och möter många muslimska kvinnor med olika möjligheter och öden. Läsaren får en bild av islam förr och nu sett ur kvinnoperspektiv.

/M

Drougge, Unni 1996 Piratförlaget

Självbiografisk roman som behandlar tiden då författaren var gift med Mats Drougge (även känd som chefredaktören för ett känt grabbmagasin) och deras gemensamma arbete med musiktidningen Slitz, innan den blev en utvikningstidning. Mats Drougge hade problem med spriten och misshandlade ofta sin fru under påverkan av denna substans.

Språkligt ligger boken inte direkt på Nobelprisnivå, utan närmar sig snarare den s k kiosklitteraturen, men det är oerhört intressant att få inblick i hur Unni Drougge på ett fult sätt sparkades ut ur bolaget när paret skilde sig. Därefter lanserades tidningen som ett livsstilsmagasin för män, med de då uppenbarligen obligatoriska bilderna på lättklädda kvinnor.

Författaren ska ha en eloge för att skildringen av de äktenskapliga problemen inte är odelat negativ mot maken och partisk mot henne själv. Hon beskriver sina egna snedsteg och ogenomtänkta handlingar, likaväl som sin makes. På detta sätt ger boken även en trovärdig bild av ett misshandelsförhållande.

/M

Boethius, Maria-Pia  och Lindhgren, Maria 2002 Ordfront

Det här är en tänkvärd bok, där läsaren får följa epostväxlingen mellan Boethius och Lindhgren medan de från en, vad det tycks, ganska ytlig bekantskap lär känna varandra och samtidigt försöker formulera ett Antipatriarkalt manifest. Det blir inget färdigt sådant men läsningen är minst lika bra ändå, om inte bättre.

Det är befriande med kvinnor som kräver plats, och som tycker att deras brevväxling ska ut i bokhandlarna istället för ner i byrålådan. För det är verkligen intressanta tankar man som läsare får ta del av. Kanske håller man inte med om allt de säger, kanske hänger man inte med i alla deras tankegångar, men boken är trots det absolut läsvärd.

/M

Hansen, Kristina 2002 Ordupplaget

Obehaglig, men tyvärr sann, skildring av författarinnans uppväxt med en pappa som utnyttjar henne sexuellt. Han tatuerar bl a in sitt namn och "Jag älskar Pappa!" på hennes händer och fötter, och tvingar henne att i fyra år leva som vore hon hans hustru.

Kristinas pappa t o m gifter sig med sin 14-åriga dotter och gör henne med barn, båda med utvecklingsstörningar. Sociala myndigheter tycks inte bry sig om de "märkliga" familjeförhållandena, de kan i varje fall inte hantera problemen. I boken varvas Kristinas egen historia med utdrag ur polisförhör med pappan och med uttalanden som gjordes av socialen vid besök hos familjen.

Det är en absurd läsning, där det knappt är möjligt att ens ta in det man läser om pappans beteende gentemot sin dotter.
Att läsa denna bok är en mycket intressant, men framför allt oerhört skakande, upplevelse.

/M

Ohlson, Bengt 1994 Albert Bonniers förlag

Författaren har gjort ett försök att skildra en våldtäktsman. Obehaglig men instressant läsning.

/M

Edelfeldt, Inger (seriebok) 1988 Alfabeta

Underbart charmig seriebok, helt enkelt!

/M

Lytsy, Anna och Olson, Ulrika 2003 Månpocket

En fruktansvärt intressant och oerhört skrämmande självbiografisk bok som inte går att släppa när man väl börjat läsa. Det handlar om Ulrika som efter att ha blivit sexuellt utnyttjad som barn växer upp med trauman som i vuxna år orsakar ett oerhört destruktivt, sexuellt utlevande beteende hos henne. Hon missbrukar alkohol och låter sig gång på gång bli utnyttjad av okända män som hon raggat upp på krogen. Efteråt drabbas hon av svår ångest, men minns sällan vad som hänt.

Det är en mycket trovärdig och oerhört obehaglig skildring av hur ett första övergrepp kan resultera i att man ständigt utsätter sig för nya övergrepp (se även filmen "Things behind the sun" som finns omnämnd under "Filmtips").
Läsaren får följa Ulrika på vägen genom rättsväsendet, då hon anmäler sin pappa för incest, genom tillbakablickar på hennes tragiska uppväxt, till hennes arbete med sig själv för att ta sig ur det destruktiva beteendet. Kopior av rättegångshandlingar och uttalanden av Ulrikas pappa angående incestanklagelserna finns samlade i slutet och är en obehaglig läsning.

Ulrikas historia ger dessutom en möjlig delförklaring till några av de berättelser som man kan läsa om i Katarina Wennstams "Flickan och skulden". Där återges en del unga tjejers berättelser, då de "låtit sig" utnyttjas sexuellt av pojkvänner och deras kompisar, utan att kunna säga ifrån. Flickor som inte ser sig själva som mer värda än en docka som kan vandra runt bland en grupp killar att behandla hur de vill.
En oerhört läsvärd bok och en av de mest gripande jag någonsin läst.

/M

Holmberg, Carin 1993 Anamma förlag

Carin Holmberg har gjort en studie av ett antal par som själva anser sig vara jämställda och upptäcker kort och gott att de, när det kommer till kritan, inte riktigt är det.

/M

Tortajada, Ana 2001 Wahlström & Widstrand

En spansk kvinna reser till ett afghanskt flyktingläger i Pakistan och möter dem som förlorade mest på kriget i Afganistan, kvinnorna. Gripande skildring av kvinnornas kamp för överlevnad i ett enormt mansdominerat samhälle, och av författarens upplevelse av mötet med dessa kvinnor.

/M

Brantenberg, Gerd 1980 Prisma

En bok som vänder på könsrollerna och skapar ett samhälle där kvinnorna har makten. Underhållande och tankeväckande bok, särskilt för den som inte funderat på könsroller i någon större utsträckning tidigare.

/M

Engström, Lars Einar Konsultförlaget 2005

En intressant bok, eftersom den är skriven ur den s a s förtryckande partens perspektiv. Såhär kan han se ut, Sexisten med stort S! Det här är mannen som genom sitt arbete som konsult i personalfrågor och som chef hjälpt till att hindra kvinnor från att ta plats och från att få anställning på olika företag. I denna bok erkänner han att han sett ner på kvinnor och hur det gick till att han blev sådan. Nu anser han sig vara en s k nykter sexist, eftersom han menar att det sitter så djupt att han dagligen måste kämpa mot sina sexistiska tankar.

Läsaren får en intressant inblick i företagsvärldens villkor, och det är en oerhört skrämmande bild Engström målar upp av vad som tycks vara medvetna härskartekniker och andra metoder för att utestänga kvinnor från den manliga gemenskapen på en arbetsplats.

Dock blir jag ibland skeptisk. Engströms lösning på problemet att kvinnor inte släpps in på arbetsmarknaden tycks vara att kvinnor ska anpassa sig till företagsvärldens sexistiska villkor och s a s "spela män" för att ta sig in. Detta fastän han genom hela boken påpekar hur fel dessa villkor är. Och detta samtidigt som han menar att sexistiska män borde försöka bli mer hänsynsfulla och känslosamma, egenskaper som traditionellt sett relateras till kvinnor. Om detta skulle bli verklighet så skulle det ju bara bli ombytta roller.

Engström talar dessutom om för oss att i princip alla män (i chefsposition) som möter en kvinna för en anställningsintervju någon gång under samtalet tänker på henne på ett sexuellt sätt. Detta menar han gäller bara för män, och alltså för i princip alla män. Själv kan jag tänka mig att många kvinnor säkert också skulle kunna tänka på detta sätt. Snarare kan det förmodligen många gånger handla om en arbetsmiljö och gemenskap som frammanar detta sätt att agera, men det handlar kanske mer om vem som har makt och inte än om män kontra kvinnor. Därmed inte sagt att det finns en sexistisk jargong på många arbetsplatser.

Avslutningsvis måste sägas att givetvis är det positivt att detta ämne tas upp av just en medelålders man med makt, eftersom detta faktum kan göra att fler lyssnar på vad som sägs. Det sorgliga är att om det hade varit en kvinna som skrivit boken så hade den förmodligen inte haft samma slagkraft.

/M

Skugge, Linda och Olsson, Belinda (Red.) 2000 Månpocket

Texter av olika unga svenska kvinnor om olika ämnen kring jämställdhet. Lättillgänglig och underhållande.

/M

Gens, Ingemar 2005 Seminarium

Ingemar Gens är, för oss med intresse för könsrollsfrågor, mest känd för sitt arbete med förskolepedagogiken som praktiseras på förskolorna Tittmyran och Björntomten i Gävle. Med denna korta och välskrivna bok vill han förmedla de idéer som ligger till grund för hans arbete med könsproblematik på förskolenivå. Han är själv trebarnsfar och refererar flitigt till sina egna erfarenheter och kopplar därmed teorierna till vardagslivets större och mindre dilemman.

Grunden i hans tes är att könet till allra största del är en social konstruktion baserad på förväntningar och tradition. Han vecklar ut sina reflektioner åt alla håll – från barnvagga till ålderdomens sjukbädd – vilket ger en bra översiktsbild över systemfel som cementerar och hindrar oss att nå full blomning som människor. Igenkänningsfaktorn är stor och ger en välbehövlig dos av självkritik och förnyad kampvilja. En invändning skulle möjligtvis vara att det saknas referenser till alla de undersökningar han hänvisar till. Tråkigt för oss som vill veta mer, och samtidigt en blotta för dem som vill stjälpa könsrollsdiskussionen.

Gå till Björntomtens hemsida www.skola.gavle.se/bjorntomten

/D

Thorgren, Gunilla 2003 Pan

Gunilla Thorgren var en av kvinnorna som aktivt deltog i och skapade Grupp 8 på 1970-talet. Hon berättar om sina egna tankar, då och nu, om kvinnorörelsen och hur den utvecklats, men framför allt beskriver hon framväxten av Grupp 8, som var en viktig del av 1970-talets kvinnorörelse. Det är mycket intressant att som ung feminist idag, under vad som kallas feminismens tredje våg, få ta del av hur många feminister tänkte och resonerade då, under den s k andra vågen.
Har man ingen äldre feminist i sin närhet att få råd av eller bara diskutera med, att prata om hur kvinnors villkor förändrats och hur de på andra sätt inte har förändrats, så ska man läsa den här boken. Det är mycket givande läsning.

/M

Jameson, Jenna 2004 Regan Books

En av världens mest kända porrstjärnor, Jenna Jameson, har med hjälp av Neil Strauss (som även skrivit om och med andra kändisar, t ex Marilyn Manson), vid 30 års ålder skrivit sin självbiografi. Hon kallar sig "the Queen of porn".

Jameson och Strauss har knåpat ihop en överlag intressant biografi. De snöar dock tillfälligtvis in lite väl mycket på mer eller mindre irrelevanta saker, såsom att återge Jamesons sexuella möten med olika personer (är det månne för att ge alla fans något att fantisera om?), eller att gå in i detalj på alla tillfällen i hennes liv då hon mått dåligt av droger eller dåliga relationer. Man blir bitvis aningen trött på henne och får lust att ruska om henne och ryta "Skärp dig, människa!".

Kanske är boken helt enkelt så lång (579 sidor) delvis för att amerikanska bokförlag tydligen ger författaren betalt per sida. Ju fler sidor desto mer pengar, tänkte kanske Jameson/Strauss.

Från och till får man som läsare känslan av att Jameson skrivit boken mest för att göra reklam för sig själv och sitt företag (som producerar porrfilmer). Särskilt med tanke på att boken är till brädden fylld med snygga bilder på henne själv (alternativt se ovan, fansen behöver kanske än en gång något att fantisera om).

Hon reflekterar sällan över nackdelarna med branschen och vad man eventuellt skulle kunna ändra på för att försöka förbättra den.

Som svensk kan man möjligen ha svårt att ta till sig hennes typiskt amerikanska sätt att uttrycka sig med idel starka ord (amazing, wonderful, awesome) och det faktum att hennes historia till slut blir en riktig "American dream". Tjejen som hade det jäkligt svårt i början men som envist, och alltid med ett tydligt mål i sikte, kämpade sig uppåt och slutligen nådde toppen (Toppen av vad?, undrar jag lite försynt).

Med tanke på detta påminner hennes bok en del om Traci Lords "Nattens barn" (läs om denna bok längre ner på listan) som också den är en sorts succéhistoria. Men med den "lilla" skillnaden att Lords avskyr porrvärlden och Jameson tycks älska och omhulda den.

Oavsett vad man tycker om språket och historiens dramaturgi ger dock boken onekligen en intressant inblick i branschen. Men eftersom Jameson, trots medföljande drog- och relationsproblem, ger en så pass positiv bild av den bör man kanske förhålla sig lite kritisk.

Man kan ju tolka det faktum att hon mot slutet av boken säger sig vara "done with movies" som ett tecken på att hon inte riktigt trivs i branschen ändå. Hon vill i slutändan helst bara vara en god hustru och allra helst bli mor.

Som en riktig "All American"-helyllekvinna. Och det vet vi väl alla att sådana håller ju inte på med porr.

/M

Elvin-Nowak, Ylva 2001 Albert Bonniers förlag

Den här boken är en bearbetning av Ylva Elvin-Nowaks avhandling som hon lade fram 1999 (med titeln "Accompanied by guilt - Modern motherhood the Swedish way"). Avhandlingen liksom boken baseras på intervjuer med 14 kvinnor om deras erfarenheter av att vara mammor i dagens svenska samhälle.

Boken följdes några år senare upp av en liknande bok baserad på mäns erfarenheter av att vara pappor, med titeln "Världens bästa pappa?" som recenseras längre ner på denna sida.

Men, tillbaka till den aktuella boken. Som titeln avslöjar handlar det här om den känsla av skuld som många moderna mammor upplever som en följd av det stora ansvar som oftast vilar på kvinnan i förhållande till hennes och hennes partners barn. Många intressanta och viktiga konstateranden görs i boken, av vilka jag här ska återge några.

Elvin-Nowak poängterar bland annat att "manlighet inte skapas genom föräldraskap på samma sätt som kvinnlighet gör" och att "kvinnor och män inte har barn på samma villkor". Detta är, enligt författaren, till stor del en följd av hur ansvarsfördelningen ser ut i majoriteten av dagens svenska familjer, vilket sedan får konsekvenser ute i samhället för kvinnor respektive män som grupp.

Även om mäns konkreta ansvarstagande för barn till viss del håller på att förändras kan en man fortfarande "gå genom livet utan att någon utomstående känner till om han är pappa eller inte".

"En mamma tar hand om barn för att hon är mamma medan en pappa tar hand om barn därför att han vill."

Kvinnor befinner sig alltså i en position som innebär "att ha ansvar för barn i ett samhälle där kvinnlighet blir till i skarven mellan moderskap och aktivt yrkesliv medan manlighet blir till utan någon nödvändig koplping till ansvaret för barn."

Elvin-Nowak pekar på att det finns "kulturellt etablerade sanningar om hur kvinnor och män och mammor och pappor är och ska vara. Sanningar som vi alla är med och skapar och som vi införlivar i våra privata uppfattningar om oss själva och den vardag vi lever i."

Detta kan förstås även appliceras på andra områden, och alltså inte bara på föräldraskapet.

Författaren tar också upp den balansgång många kvinnor går, genom att varken vara för mycket eller för lite mamma. Man får inte välja bort yrkeslivet till förmån för barnen, men man får inte heller fokusera alltför mycket på sitt arbete.

"Att vara yrkesarbetande mamma är att leva mitt i förändrade könsinnebörder. Att vara kvinna idag är väldigt mycket mer än att vara mamma samtidigt som moderskapet är en väldigt central position i kvinnligheten".

Författaren konkluderar avslutningsvis:

"Ansvar måste tas vid varje tidpunkt och i varje samhälle, och med ansvar följer risken eller chansen att känna skuld. Fördelningen (av ansvaret för barn) kan och bör dock se annorlunda ut - därför är skuld en fördelningspolitisk fråga."

/M

Korsström, Tuva Symposion 2002

En informativ, lättläst och underhållande bok om kvinnors tänkande genom tiderna, från Mary Wollstonecrafts 1700-tal till Linda Skugges 2000-tal. Man kan läsa från pärm till pärm eller läsa ett kapitel här och ett där.
Mycket läsvärd bok att ge till sig själv och till alla som har det minsta intresse för jämställdhetsfrågor. Och även till de resterande, för den delen.

/M

Nilsson, Johan 2002 Wahlström & Widstrand

En kort och lättläst bok om en pappas funderingar kring pappablivandet. Han påpekar vikten av att båda föräldrarna är hemma, åtminstone en tid, med sina barn. Dels, och framför allt, för att skapa en nära relation till sitt barn, dels för att förstå sin partner, hur det är att vara den som jobbar hela dagarna och hur det är att vara den som tar hand om och umgås med sitt barn hela dagarna. Han berättar om hur han kunde smita ut på promenad ensam med sonen i barnvagnen och hur han småpratade med honom under hela tiden, för att få skapa en egen relation dem emellan, utan mamma i närheten, och hur viktigt det kändes. Och samma sak kunde mamman göra.

Det är intressant att ta del av en mans funderingar kring papparollen, hur viktigt han tycker det är att som pappa verkligen ta halva ansvaret för sitt barn och inte, som ofta sker, lämna över ansvaret när det blir motigt, som t ex när barnet börjar gråta och vill till mamma.
Han funderar också över varför samhället ser ut som det gör när det gäller jämställdhet och han tar där upp många intressanta vinklar, värda att begrunda.

Denna bok borde rekommenderas till alla blivande föräldrar, vare sig de är kvinnor eller män. Inte som någon form av ”instruktionsbok” utan mera som inspiration.

/M

Claeson, Elise 2006 Prisma

Ojojoj. Det här boktipset är egentligen inte ett tips på en bra bok. Inte heller ett tips på en så värst läsvärd bok, faktiskt. En bagatell helt enkelt. Som likväl provocerar tillräckligt för att jag ska vilja ta upp den här.

Jag lånar boken på biblioteket och börjar läsa den med viss oro för vad som komma skall. Efter att ha läst boken kan jag pusta ut, och konstatera att Elise Claeson inte utgör något "hot". Enligt mig är boken en bagatell och Claesons argument håller inte i längden.

Claeson menar att alla mammor vill, och måste, vara hemma med sin barn. Inte föräldrar. Mammor.

Hon pratar också om det hon kallar "mammande", som hon bland annat beskriver såhär: "Att vara behövd är ett djupt mänskligt behov som får sitt vackraste uttryck i mammandet" (sid 68). Och det är förstås bara mammor som förstår och känner behovet av det här med "mammande", enligt Claeson. Pappor har uppenbarligen inte samma behov av att känna sig behövda. Trots att hon påstår att det är ett mänskligt behov att känna sig behövd.

Det är ett återkommande problem, detta att Claeson ofta pratar om att människan generellt har behov av att skapa sig ett hem och av att känna sig behövd, vilket innebär att dessa känslor borde vara allmänmänskliga, och därmed också innefatta män. Dock slutar hennes resonemang alltid med att det förstås är mamman som känner dessa saker mest och som är bäst lämpad för allt det här som har med barn att göra. Det håller inte.

Hon menar också att mammor har ett genetiskt behov att "skapa ett hem" och av "hemmapyssel". Där någonstans börjar jag på allvar att tappa intresset. Allvarligt talat, finns det någon som tror på det där? Att när man blivit mamma så känner man instinktivt (eller för att använda ett av Claesons favoritord, "intuitivt") ett behov av att pyssla. Det är ju bara trams och fullkomligt oseriöst som argument.

Mer citat: "Kvinnors lustfyllda intresse för kalorier, näringsvärde, att safta och sylta, baka och laga mat för frysen är en konsekvens av denna 'urhunger'." (Urhungern syftar på kvinnans "naturliga intresse för näring och föda".)

Genom sitt totala fokus på mammor, mammor, mammor utesluter Claeson helt barnens pappor. Som om dessa inte har något alls att tillföra familjen, förutom ekonomisk försörjning då förstås. Som om moderna män varken kan eller vill ta hand om sina barn, på annat sätt än att springa iväg till jobbet. Alla dessa män som idag är föräldralediga och ser det som självklart att dela ansvaret för hem och barn och därigenom dela sina barns liv på ett annorlunda sätt än fäder gjort tidigare i historien, jobbar de alltså mot sin natur?

Visst, några (men ändå ganska få) saker i boken kan jag hålla med om. Det kanske är väl tidigt att lämna ettåriga barn på dagis, åtminstone är det den sanning som gäller idag (se t ex Ylva Elvin-Nowaks bok "I sällskap med skulden" där hon tydligt påpekar hur olika vi sett på barnuppfostran genom tiderna, dvs det som vi sett som sant förr och det som vi ser som sant nu.). Men varför måste lösningen nödvändigtvis vara att mamman är hemma?? Än en gång, var finns pappan?? och var finns t ex tanken att båda föräldrarna jobbar mindre och delar på ansvaret för barnen?

Att Sverige idag är ett, enligt Claeson, "moderlöst samhälle" menar hon beror på 1) Alva Myrdal och 2) de höga skatterna, vilket hon återkommer till i hart när varje kapitel av boken.

Hade Claeson fokuserat mer på sakliga argument, kommit med konstruktiva förslag på lösningar på de problem hon anser finns, och framför allt skurit ner på det eviga gnället och ironiserandet över fru Myrdal och skattesystemet så hade hennes bok kunnat passera som en okej debattbok. Men nu blir man mest bara trött.

/M

Trensmar, Britt-Marie 2003 Mangrant förlag

En fascinerande bok med bilder på män i sensuella poser, fotograferade av Britt-Marie Trensmar, med tillhörande filosofiska texter om manlighet av bland andra samhällsdebattören Johan Ehrenberg, författaren Mian Lodalen, regissören Farnaz Arbabi, artisten Christer Lindarw och etnologen Jesper Fundberg.

Bilderna visades i utställningsform på Arbetets Museum 2002 och blev där en stor succé. Enligt fotografen var fotoprojektet ”ett voyeuristiskt spel och ett utforskande av män, manlighet och manlig sensualism. Samtidigt ibland en lek med glamourvärldens kvinnobilder. […] för att bryta invanda sätt att betrakta kvinnor och män”.

Britt-Marie Trensmar ska ha en eloge för detta gedigna arbete, där hon verkligen utmanar det gängse sättet att visa upp mannen och manligheten på. Här finns nakna män i alla tänkbara och otänkbara poser, män som fnissar och män med lurig sängkammarblick. Snoppar omgivna av blommor, guldfiskar, pärlhalsband. Bilder som uppmanar till eftertanke, en nyupptäckt beundran inför manskroppen eller bara till uppsluppna eller förvånade skratt. Plötsligt inser man att manskroppen som något estetiskt och vackert att se på har blivit förbisedd alltför länge.

Visst kan man invända mot den eventuella objektifieringen av mannen. Ska nu män också bli föremål för lystna kåta blickar, precis som kvinnor varit sedan så lång tid tillbaka? Borde inte utvecklingen gå åt andra hållet, att vi sexualiserar både män och kvinnor mindre än vi gjort hittills?

Men vid bläddrande i denna underhållande och lekfulla bok utmanas bilden av ”det sensuella”. Så mycket kan vara sensuellt, och det behöver inte nödvändigtvis vara ett lystet öga som betraktar dessa män. Man blir snarare full av glädje, vid tanken på att männen på dessa bilder befriats från machoidealen och den ständiga rollen som subjekt. De får le och fnissa, de får omges av feminina symboler som blommor, smycken och våta klippor i sommarsol. Detta måste vara provocerande för många, män som kvinnor!

Många bilder och texter är oerhört tänkvärda och en del bilder är dessutom väldigt vackra, rent estetiskt. Och jag känner stor beundran för de modiga män som ställt upp som modeller.
Det här är den perfekta coffeetable-boken!

/M

Jekander, Anita och Brandelius, Pia 2005 Wahlström & Widstrand

Denna bok är rolig och inspirerande att läsa. Den beskriver kvinnor med skinn på näsan och män som insett att
jämställdhetsarbete innebär att varje människas kompetens måste tillvaratas. Med humor och "glimten i ögat" delar författarna med sig av sina egna och de intervjuades erfarenheter. Författarna ger även handfasta råd och tips.

Rekommenderas varmt!

/I

Mendel-Enk, Stephan 2004 Atlas

Före detta sportjournalisten Mendel-Enk skriver underhållande och lättillgängligt om problemen med den moderna manligheten. Absolut läsvärd!

/M

Holst, Hanne-Vibeke1999 Bonniers

En underhållande självbiografisk roman där läsaren följer författaren från barnsben till nutid. Man lär känna huvudpersonen genom hennes egna tankar och hennes relationer till föräldrar (särskilt sin far), två systrar och passerande pojkvänner.

Läsaren får följa hennes feministiska uppvaknande och hennes framväxande insikter om sig själv som kvinna i ett manssamhälle. Möjlighet finns till många situationer med hög igenkänningsfaktor.

Måhända ett väl lyckligt slut, men det förlåter jag glatt eftersom boken sträcklästes och fick mig att känna mig mindre ensam om mina tankar om könsidentitet och samhälle.

/M

Lords, Traci 2003 Pan

Läsaren får här den sanna berättelsen om ”porrdrottningen” Traci Lords, berättad av henne själv, hennes riktiga namn är Nora Kuzma. Det är en fängslande historia som dessutom ger en intressant inblick i porrvärlden.
Tyvärr präglas boken av en aningen låg språklig nivå, med grund antingen i ursprungstexten eller i översättningen, kanske i båda. Men den kiosklitterära känslan är ursäktad, eftersom man här (som i Unni Drougges ovan nämnda "Andra sidan Alex") får inblick i en utnyttjad kvinnas liv. I det här fallet gäller det en före detta "porrstjärnas" egen historia, från det utnyttjade barnet till den minderåriga, drogmissbrukande porrfilmsskådespelerskan.

Vidare får läsaren följa huvudpersonens mödosamma strävanden att ta sig ur denna ljusskygga bransch och bli en "vanlig" skådespelerska, utan porrstjärnestämpel. Vilket hon även lyckats med och en av hennes mer kända roller är kanske den som Wanda Woodward i John Waters film Cry-Baby, med Johnny Depp i huvudrollen.

Läsaren får utöver historien om Traci Lords ta del av en del foton från hennes privata album, vilket är intressant eftersom det ger huvudpersonen ytterligare djup.

/M

Myhre, Lise (seriebok) 2003 Kartago

Det är befriande att läsa om den kaxiga gothbruden Nemi, som har en seriestripp till sitt förfogande i flera dagstidningar, bl a GP och DN.

/M

Solomin, Nina 2001 Wahlström & Widstrand

Reportagebok om författarens försök att ta sig in i gemenskapen i ett chassidiskt, dvs strängt judisk-ortodoxt, område i New York. Efter lång tid och många försök blir hon accepterad och får ta del av chassidernas historia och levnadssätt. Väldigt fängslande skrivet och som läsare känner man beundran för Solomins mod och uthållighet i strävan att bli en del av gemenskapen.

/M

Satrapi, Marjane (seriebok) 2004-2005 Galago

Om en iransk tjejs uppväxt i Teheran. Det börjar under den iranska revolutionen och läsaren får följa hennes liv från barnsben till vuxen ålder.

/M

Axelsson, Maj-Gull 1998 Månpocket (Originalutgivning 1989)

Fenomenala Maj-Gull Axelsson ger i denna dokumentärroman  en skrämmande bild  av pedofilin och sexturismen, i bl a Filippinerna.

Läsaren får ta del av historien om Alex i Pagsanjan, som från låg ålder blir en s k pom-pom (ordet betyder godis och med det åsyftas pojkar som säljer sig till äldre västerländska män) och växer upp till missbrukare och hallick.

Om Salvador vars mamma gifter sig med en svensk man och flyttar till Sverige med honom och sina barn.

Och om Rosario som blev ett av alla dessa gatubarn i världen, och som dog till följd av ett övergrepp av en tysk pedofil.

Men denna bok ger även en bild av några av männen som köper och utnyttjar barn. Man får se saken från deras håll och historien blir förstås lite annorlunda därifrån. POjkarna förför männen och de vill, från späd ålder, själva att männen ska ligga med dem och i princip äga dem.

Det är sorglig läsning men nödvändig, för oss västerländska "vanliga" människor som kan zappa ifrån TV-programmet eller hoppa över tidningsartikeln som behandlar sexturism och pedofili.

Vi måste se de här problemen och inse hur mycket fattigdom och brist på utbildning har att göra med saken.

Bekämpa fattigdomen!

/M

Mernissi, Fatima 2001 Norstedts

Den marockanska feministen Fatima Mernissi skriver om sagoberätterskan Sheherazade (Shahrazad på persiska) i ”Tusen och en natt”, om hur olika hon uppfattas i västvärlden jämfört med i den arabiska världen, där berättelsen har sitt ursprung. I väst är hon en passiv och villig sexpartner åt sin herre, men i den arabiska världen är hon en bångstyrig revolutionär som räddar sitt folk från döden.

På sin resa från Orienten till Occidenten blev alltså bilden av haremskvinnan förvrängd till något helt annat än hon var från början. Detta fascinerar författaren och hon söker på olika sätt svaret på varför det blivit så. Slutligen uppmärksammar hon västkvinnans motsvarighet till Orientens harem, som ju stängde in kvinnor inom palatsens murar. Västkvinnan är instängd i storlek 6 (amerikanska storlekar). Hon hålls i schack genom att hon måste vara smal och snygg från vaggan till dödsbädden. Detta ser författaren som mycket värre än haremskvinnornas öde…
En mycket intressant vinkling av den ”fria kvinnan i väst”, en vinkling som föder många nya och nyttiga tankar.

/M

Eek, Louise 2001 Atlas

Ett enormt gripande självbiografiskt porträtt av en kvinna som jobbar som stripteasedansös. Vi får följa författaren, kallad Lisa, från det att hon som liten blir sexuellt utnyttjad, och som vuxen hamnar i strippbranschen, med dess prostitution och drogberoende och fram till att hon lyckas ta sig ur det hela och utbildar sig till journalist och till slut skriver den här boken.

/M

Demirbag-Sten, Dilsa 2005 Norstedts förlag

En absolut läsvärd bok av krönikören och debattören Dilsa Demirbag-Sten om hennes bakgrund i en kurdisk nomadstam i bergen i Turkiet. Hon flyttade till Sverige med sin familj när hon var 6 år gammal.

Hon skildrar här sina resor tillbaka till resterna av stammen som idag inte lever som nomader längre. Hon tampas med sina kluvna känslor gentemot sin släkt, hon uppskattar öppenheten och samhörigheten samtidigt som hon ser och upplever turkarnas förtryck mot kurderna och kvinnoförtrycket inom stammen.

Det är mycket givande läsning!

/M

Elf Karlén, Moa och Palmström, Johanna

De två författarna är medlemmar i tankesmedjan Lacrimosa, som även skapar teaterföreställningar på Scen Gavelius på Söder i Stockholm.

Gå till deras hemsida www.teaterlacrimosa.net

Ta betalt! - en feministisk överlevnadsguide 2003 Tiden

En handbok för framför allt skolungdomar, bl a hur man hanterar diskriminering i skolan och annat.

Slå tillbaka! - Om vardagsrädsla och systerskap 2005 Tiden

Om den s k vardagsrädslan, den rädsla som alla kvinnor har, och som gör att de hindrar sig själva från att ta plats i samhället. T ex rädslan att bli våldtagen när man går hem en sen kväll, rädslan som gör att man tar en tidigare buss, går en omväg för att den kortaste vägen går genom en park utan belysning. Rädslan som gör att man misstänker varenda man som passerar eller går bakom en på vägen hem. Man går fortare, tar upp mobilen och låtsas ringa någon, med nycklarna i beredskap som vapen om överfallet skulle komma…

Men boken handlar även om dem som vill förändra samhället: Tjejer som engagerar sig i tjejgrupper och tjejjourer, i jämställdhetsgrupper på skolor m m. De som vill förändra samhället så att tjejer slipper känna denna ständiga, undermedvetna rädsla. Genom författarnas samtal med dessa engagerade tjejer formar sig en strategi, för hur vi kan göra för att förändra…

Här och var i boken finns skönt befriande bilder på två clowner, som vanligtvis visar sig på Scen Gavelius på Söder, där de spelar med i ovan nämnda Teater Lacrimosas uppsättningar.

/M

Karin Salmson (Red.) 2005 Albert Bonniers förlag

Efter att ha läst de tidigare ”Uppdrag”-böckerna (nedan) vill man förstås fortsätta med nästa i raden. Denna bok handlar, som titeln avslöjar, om ”projektet” familj. Här skriver några av papporna och mammorna som skrev i de förra böckerna (men nu ur en annan synvinkel förstås) men även flera andra. Olika aspekter av föräldraskapet behandlas, som den delade föräldraledigheten, jämställdheten, tidsbristen och stressen, bångstyriga arbetsgivare, skilsmässor, styvfamiljer och att vara ensamstående med barn. Mellan varje kapitel finns korta utdrag från mailkonversationer mellan skribenterna om olika ämnen (men utan avsändare vilket är bra. Vem som tycker vad är inte intressant.).

Det är oerhört givande att ta del av dessa olika reflektioner kring föräldraskap. Personligen tycker jag att det är befriande att läsa en bok där delat föräldraansvar tas för givet, där föräldraledighet inte är något man anser att bara, eller i huvudsak, mamman bör utnyttja. Papporna i den här boken vill vara aktivt delaktiga i sina barns liv och anser, i princip allihop, att det otvivelaktigt bästa sättet är att vara hemma en längre tid med sina barn. Alla läsare kanske inte håller med helt och hållet om de åsikter som förs fram i denna bok men det är väldigt positivt att dessa röster får höras. Särskilt i dessa tider då ”pappaskapet” är ett så hett ämne i den allmänna debatten.

Vad beträffar jämställdheten så återkommer flera av skribenterna till ambitionerna att vara jämställda efter att man fått barn. Och här slipper man påståenden som: ”Vänta bara tills ni fått barn, då kan ni inte hålla fast vid jämställdhetsidealen längre” och ”När du blir mamma då kommer du att se att kvinnor av naturen är mycket bättre på att ta hand om barn”. Istället inges man hopp. Det tycks kunna finnas jämställdhet bakom föräldraskapets murar! Man får anstränga sig lite men det finns! Puh, vad skönt.

/M

Karin Salmson (Red. för Uppdrag: Mamma) 2002 Månpocket

och

Hannes Dükler (Red. för Uppdrag: Pappa) 2004 Månpocket

Det började med läsning av Uppdrag: Pappa för att eventuellt ge bort boken till en blivande pappa i vänkretsen. Det var mycket givande läsning, trots att jag inte har, eller är på väg att få, barn själv. Så när jag läst ut boken av papporna kände jag mig nyfiken på att komplettera bilden med boken av mammorna. Det blev en intressant jämförelse.

I pappaboken funderades mycket kring att vara ”den andre” i förhållande till barnets mamma. Att vara den som ofta, i varje fall ur samhällets synvinkel, kommer på andra plats. I denna bok fanns mer av reflekterande över könsroller och strategier, eftersom det i många fall kan vara en kamp för pappor att verkligen ta hälften av tiden med och ansvaret för sitt/sina barn.

I mammaboken handlade det mycket om mammans gravida kropp och sinne, och funderingarna över könsrollerna och pappan som den andre fanns mera tillfälligtvis och hade inte samma distanserade blick.
Böckerna är givande på olika sätt, men framför allt är de intressanta i jämförelsen med varandra. Då kan man verkligen se hur olika det, i vårt samhälle, är att vara pappa respektive mamma. Och hur svårt det är för dem som vill leva jämställt även efter att barnen har kommit till världen.

Mycket bra läsning även för sådana som inte har barn, som jag själv, eftersom det ger lite tid att fundera på hur man själv vill ha det när/om man hamnar i den situationen.

/M

Elvin-Nowak, Ylva 2005 Albert Bonniers förlag

En synnerligen läsvärd och lättillgänglig bok om pappors roll i föräldraskapet. Elvin-Nowak har intervjuat tjugo pappor mellan 28 och 44 år om hur de upplever papparollen. Innan denna bok intervjuade hon mammor på samma sätt och den bokens titel talar om vad mammor ofta tycks ha problem med i sitt föräldraskap: "I sällskap med skulden".

I boken om pappor framkommer att en pappa inte behöver göra lika mycket som en mamma för att uppfattas som en bra förälder av sin omgivning och av samhället i stort. Detta resulterar i att mammor känner mycket större press än pappor att anpassa sitt liv efter sina barn.

Något annat som framkommer är att papparollen är något en man kan välja, medan mammarollen är underförstådd och självklar för de flesta kvinnor som får barn. Dessutom verkar de flesta männen i Elvin-Nowaks undersökning ha varit föräldralediga med visst "tillstånd" av sina fruar/sambos. Dvs hur mycket föräldraansvar och hur mycket föräldraledighet papporna tar är relaterat till hur mycket deras respektive vill/kräver att de ska ta.

Det är mycket intressant att ta del av en forskares slutsatser om föräldraskap och jämställdhet. Som läsare drabbas man ofta av aha-upplevelser och tidvis måste man stanna upp och fundera en stund över det man läser. Elvin-Nowak bygger sitt resonemang på 20 olika mäns erfarenheter och ofta citeras även dessa män. På detta sätt blir hennes slutsatser mycket trovärdiga, och kan inte avfärdas hur lätt som helst. Eftersom hon innan denna undersökning gjort en liknande men med mammor i fokus, refererar hon dessutom ibland till vad mammorna berättat om vad de uppfattar att mamma -och papparollen innebär. Detta ger läsaren en mera komplett bild av båda parternas uppfattningar.

Framför allt alla föräldrar, blivande sådana eller de som redan är det, men även andra borde läsa denna bok, för att få mer förståelse för de olika förväntningar som finns på pappor respektive mammor, och vilka konsekvenser detta får i samhället i stort. Utifrån detta kan man, om man är förälder, reflektera över hur man uppfattar sig själv som mamma/pappa och, om man inte har barn, vilka förväntningar man har och hur man ser på mammor och pappor i sin närmaste omgivning. Det är givande reflektioner.

/M